Blogg B: Pressetik
Hade verkligen lokalbefolkningen agerat med större försiktighet år 2008 (Då Engla blev mördad) om de hade vetat vem som mördade Pernilla år 2000? Hade man verkligen agerat med extra stor försiktighet, 8 år senare?
Ett väldigt långsökt argument tycker jag.
Visst, det finns en möjlighet att publiceringen slår rätt och att man kunde förhindra brott. Programmet Efterlyst är väl ett exempel på ett sådant program som agerar som polisens högra hand. Detta program har flera gånger varit en bidragande faktor till att polisen haffat en skurk?
Men det finns också så mycket som kan gå fel. Man kan göra stora misstag, för en journalist är inte en utbildad brottsutredare.
Men för mig känns det som väldigt utlämnande publicering. Och jag tror inte att dessa bilder verkligen gör att människor bidrar mer. Denna typ av journalistik känns allmänt "smutsig".
Jag har tidigare kritiserat en journalist på Expressen för att ha beskrivit väldigt detaljerat om hur ett spädbarn blivit mördad. Jag ser ingen anledning till att så detaljerat beskriva hur spädbarnet blivit mördad. Det räcker att rapportera om att det hänt.Den gången ursäktade sig faktiskt den ansvariga utgivaren via mail till mig och medgav att man skrivit för detaljerat och artikeln redigerades. Hade jag varit barnets syskon, mormor, farfar, moster etc. hade jag mått väldigt dåligt över en sådana detaljerad publicering om den jag förlorat. I det fallet hade man verkligen ingen hänsyn till de anhöriga.
Detta är definitivt ett svårt och viktigt ämne att diskutera. Det verkar vara väldigt olika i hur medierna ställer sig till spelreglerna. Men personligen tycker jag att de regler som finns idag är bra och med tanke på vilken extrem spridning nyheter kan få idag jämfört med förr.
Journalistik VT'13
MKGA44
Artiklar:
http://www.dn.se/debatt/att-inte-publicera-namn-kan-underlatta-mord
Hej!
Bra skrivet. När medierna överskrider gränsen för privatlivets helgd blir det allt mer skvallerjournalistik. Det känns än viktigare att medierna håller sig till de etiska reglerna för att inte "trilla dit" och skada människor mer än vad de gör nytta. Jag tror att samhället och medierna i stort har fått en hårdare ton gentemot invandrare under de senaste åren. Agendas - Hur mycket invandring tål Sverige fick mycket kritik för sin formulering, med all rätt. Men en hårdare ton syns på många håll, om än inte så tydligt. Mediernas roll är ju inte att vara polisens förlängda arm. Om det är någon som misslyckas med en utredning är det just polisen och inte medierna. jag tror inte heller att samhället skulle gynnas av fler namn- eller bildpubliceringar. Det skulle snarare skapa ett värre klimat än hjälpa till. Även om man kan få mycket information genom nätet idag är det mediernas uppgift att vara källkritiska och granskande, jag tror inte att de etablerade medierna konkurrerar med de oseriösa bloggarna i egentlig mening, i alla fall inte om de inte sänker sig till deras nivå.
Mvh Ronja Lindgren
Hej Elin!
Håller med föregående talare, mycket bra skrivet inlägg som väcker många tankar. Jag håller med dig om att Stig i sin artikel är väldigt långsökt när han menar på att en namnpublicering av Pernillas mördare skulle kunnat förhindra mordet på Engla 8 år senare.
Dessutom har du helt rätt i att journalister inte är utbildade i brottsutredning och därför bör lämna sådana arbetsuppgifter åt polisen.
Jag tycker många gånger att allmänintresset förväxlas med allmänhetens intresse för skavller, att kunna gotta sig i andra personers livsöden. Varför måste man veta vilken sexuelläggning en förövare har som rånat en bank eller vilken nationalitet en våldtäksman har? Jag tror sådan information snare spär på hat mot vissa grupper och göra mer skada än nytta.
De traditionella mediernas uppgift är att vara källkritiska och granskande, inte stimulera allmänhetens törst efter skvaller och dramatik.
(Sanna Engerdahl)
