Blogg B: Pressetik

Pressetik
 
Jag reagerade speciellt på ett stycke i Stig Hadenius artikel: 
"Vi vet inte vad som hade hänt om den misstänkte gärningsmannen fått sitt namn i tidningen eller i radio och TV redan i samband med Pernillamordet. Eller om man ansett att de upprepade sexualbrotten för vilka han dömdes hade varit tillräckliga skäl för namnpublicering. Hade inte omgivningen blivit mera uppmärksam? Kanske hade Englas mamma inte låtit sin dotter cykla ensam även om det var ljus eftermiddag och de båda hade mobilkontakt? Bara de vetat om faran."
 
Här spekulerar Hadenius i hur situationen kunde sett ut om media hade gått ut med namn i media. Han spekulerar till och med om Englas mamma inte hade låtit Engla cykla hem själv den där eftermiddagen om hon hade fått namnet på den misstänkte. Denna typ av spekulation tycker jag är direkt kränkande mot Englas mamma. Det som hänt har hänt, och det går inte att göra det ogjort.
Hade verkligen lokalbefolkningen agerat med större försiktighet år 2008 (Då Engla blev mördad) om de hade vetat vem som mördade Pernilla år 2000? Hade man verkligen agerat med extra stor försiktighet, 8 år senare?
Ett väldigt långsökt argument tycker jag. 

Visst, det finns en möjlighet att publiceringen slår rätt och att man kunde förhindra brott. Programmet Efterlyst är väl ett exempel på ett sådant program som agerar som polisens högra hand. Detta program har flera gånger varit en bidragande faktor till att polisen haffat en skurk?
Men det finns också så mycket som kan gå fel. Man kan göra stora misstag, för en journalist är inte en utbildad brottsutredare.
 
Angående etnicitet tycker jag att man allt mer läser om vilket ursprung en brottsling har. Jag får för mig att i och med den debatt, uppmärksamhet och opinion Sverigedemokraterna fått och främlingsfientligheten som lyser med sin närvaro i Sverige den senaste tiden, har det varit mer aktuellt att "provocera" läsarna genom att nämna förövarens etniska ursprung. Detta blir väldigt olyckligt då olika "ursprungsgrupper" blir utsatta för häxjakt. Inte minst på Sociala medier där näthatet mot vissa ursprungsgrupper är otroligt utsatta för näthat. Dettaanser jag media har en stor roll i som väljer att rapportera om bakgrunden mer detaljerat vid enskilda brott och brottslingar. I artikeln " Pressforskare: medierna borde publicera namn oftare" står det: 
"Men medan Stig Hadenius får stöd av allmänheten – forskning visar nämligen att allmänheten i större utsträckning än journalistkåren vill se namnpubliceringar – gör flera debattörer tummen ner."
Det som är farligt är just allmänhetens efterfrågan av namnpubliceringar på brottslingar. Sociala medier är ett perfekt forum att driva häxjakt och näthat på. Namn/identitets publiceringar kommer snabbt att komma ut på facebook och få supersnabb spridning. Vad händer då om publiceringen varit helt fel?
 
Privatlivets helgd
Jag brukar ifrågasätta media när de publicerar bilder på ett dött barn. Eller skriver väldigt detaljerande om hur ett barn blivit mördat etc.För mig är det är övertramp på den privatlivets helgd. Jag förstår inte riktigt vad allmänintresset skulle vara i just bilden av det döda barnet.
I veckan har aftonbladet publicerat bilder på syriska och afghanska barn som blivit offer för kriget. På bilderna syns barnens livlösa ansikten. Jag kan förstå tanken bakom, att man verkligen vill visa det fruktansvärda som kriget orsakar. Att man vill ge de som faktiskt skulle kunna hjälpa en riktig kalldusch.
Men för mig känns det som väldigt utlämnande publicering. Och jag tror inte att dessa bilder verkligen gör att människor bidrar mer. Denna typ av journalistik känns allmänt "smutsig".
(Artikeln och bilderna: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16388142.ab)

Jag har tidigare kritiserat en journalist på Expressen för att ha beskrivit väldigt detaljerat om hur ett spädbarn blivit mördad. Jag ser ingen anledning till att så detaljerat beskriva hur spädbarnet blivit mördad. Det räcker att rapportera om att det hänt.Den gången ursäktade sig faktiskt den ansvariga utgivaren via mail till mig och medgav att man skrivit för detaljerat och artikeln redigerades. Hade jag varit barnets syskon, mormor, farfar, moster etc. hade jag mått väldigt dåligt över en sådana detaljerad publicering om den jag förlorat. I det fallet hade man verkligen ingen hänsyn till de anhöriga. 
Punkt 7: "Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning." och punkt 9: "Respektera den personliga integriteten": "Visa alltid offren för brott och olyckor största möjliga hänsyn. Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga." 

Detta är definitivt ett svårt och viktigt ämne att diskutera. Det verkar vara väldigt olika i hur medierna ställer sig till spelreglerna. Men personligen tycker jag att de regler som finns idag är bra och med tanke på vilken extrem spridning nyheter kan få idag jämfört med förr. 
 
Elin Huatorpet
Journalistik VT'13
MKGA44
 
Källor:
Spelregler för: Press, radio och TV:
https://www.sjf.se/yrkesfragor/etik/spelregler-for-press-radio-och-tv
Artiklar:
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/pressforskare-medierna-borde-publicera-namn-oftare_1134415.svd
http://www.dn.se/debatt/att-inte-publicera-namn-kan-underlatta-mord

RSS 2.0