Elin Huatorpet

 

Rubrikerna i de mer kommersiella medierna har innehållet ordet "Hästkött" och meningarna "Starka känslor angående hästköttet" "EU i krismöte angående hästköttet".
Public-service medier har benämt skandalen som "Köttskandalen","Krismöte om köttskandalen" "Företagen i köttskandalen granskas" (Alltså en slags återkoppling till likvärdig skandal under 2012).

 

Enligt Jesper Falkheimer och Mats Heide i boken "Mediesamhället, centrala begrepp" (2009) är det
"Ingen överdrift att påstå att massmedier har en central roll att spela före, under och efter kriser"
Falkheimer och Heide hävdar till och med att det är "på grund av och genom massmedier som kriser skapas"

Genom Falkheimer & Heides kapitel om kris ser jag hur massmedierna försöker uppdaga en social kris/reaktion genom den kulturella kod många har där man tycker att det är oetiskt att äta hästkött. Oberoende medier fokuserar mer på en samhällskris när det gäller vår livsmedlesproduktion generellt och ser på saken som felmärkta förpackningar, slarv och på köttet som kött och inte först och främst hästkött.

 

Reaktioner på sociala medier och webbtidingarnas kommentarsfält är i stora drag fokuserade på faktumet att det är oetiskt att äta häst och att man ska välja själv om man vill äta häst eller inte. Men samma sak gäller väl gris och nötkött? Det finns ju väldigt många människor där ute som inte äter griskött på grund av religion.
Den grupp människor var ju otroligt utsatta i "Köttskandalen" 2012, den med oxfilén som egentligen var en fläskfilé.
Detta har jag reflekterat över i veckan. Varför är det etiskt upprörande när det gäller hästkött? Men inte när det gällde fläskkött? (då tänker jag på den kulturella etiken i det hela)

Ett citat från Karolina Thorell, Hästnäringens nationella stiftelse, har i veckan florerat i webbtidningarna i de olika artiklarna jag läst:

 

 – Hästkött är ett bra alternativ men det ska vara ens eget val att äta det. Fusket är oacceptabelt.

Det borde vara samma resonemang när det gäller gris, eller hur? Det resonemanget finns ju såklart, men är inget resonemang man skrivit om i tidningarna etc.

Min poäng är alltså att livsmedelsdistrubitörerna inte vet vart köttet kommer ifrån. Detta borde ha lyfts från början även i "hästköttsskandalen". Fokuset borde inte vara på själva hästen, utan på själva köttfusket, precis som med oxflién som var en fläskfilé. Vi konsumenter tror blindt på alla lovord och de lockande förpackningarna, när livsmedelsföretagen i verkligheten själva inte ens har koll på vart deras kött kommer från och vad för slags kött det är. Köttet vi äter är en gigantiskt industri med fokus på försäljning och att tjäna pengar, inte en prunkande hage med några få kor med tillgång till färskt gräs och porlande bäckar, såvida man inte väljer närproducerat från småskaliga gårdar, men de råvarorna hittar man inte ofta i fryst lasagne från en livsmedelsjätte. Köttindustrin har en stor baksida och hur djuret behandlas och föds upp har många brister. Brister som i sin tur kan påverka vår hälsa (uppfödning på kraftfoder, antibiotikarester i köttet, osv).

Media bestämmer och sätter agendan, "Agendasetting", om vad vi ska tycka och tänka har jag ofta hört i min utbildning inom MKV och det stämmer verkligen. I detta fallet skulle vi i första hand tycka synd om alla hästar och äcklas av att vi ätit sällskapsdjur, som effekten också verkar ha blivit bland många av att döma reaktioner i sociala medier etc. Att köttindustrin är massiv med noll koll, som egentligen är det viktigaste fokuset i den här skandalen har alltså inte varit det spåret man satt i första hand i samhället.

En annan nyhet jag reagerat på och undrar varför den inte får mer plats i nyhetsflödet (som också har med agendasetting att göra) är reportaget av P1 om de överbelagda förlossningsklinikerna. Är man något insatt i politiken vet man att det pågår stora nedskärningarna inom vården runt om i landet och tyvärr får då kvinnovården ta en rejäl smäll.
Det resulterar i överbelagda förlossningsavdelningar, för lite personal och stressade barnmorskor vilket ger i sin tur ger en bristfällig vård. På mitt lokala sjukhus vet jag att man har slagit ihop kvinnoavdelningar med allvarligt sjuka kvinnor och nyblivna föräldrar, kanske inte en jätte bra kombination ur båda parters synvinkel.
I Stockholm får inte ens kvinnorna många gånger plats, och barnmorskorna känner till och med "Tur att ingen dog idag" enligt barnmorksan i reportaget.

 

Jag har inte läst eller hört något om detta i någon webbtidning, istället läser jag om "Danny och Mollys nya romans" och "Gina krashade med scooter", såklart för att vi är i melodifestivalstider. 
Men är det inte viktigare att uppmärksamma och ge värde till reportaget P1 gjort, om förlossningsvården som springer rakt in i väggen? På vilket sätt är Gina, Molly och Danny viktigare än rätten till en trygg förlossning?
Varför värderas inte kvinnovården/förlossningsvården som ett viktigt scoop?

 

Tyvärr är det väl så att journalistiken och informationsflödet är och blir allt mer genomsyrat av kommersiellt material och det viktigaste är att tjäna pengar, för att ens överleva redaktionellt, som i sin tur påverkar oss som nyhetskonsumenter och vår medvetenhet om vad som är viktigt och inte.

Som tidigare nämnt så kan kriser skapas och uppdagas av massmedierna.

Frågan är varför ingen (förutom SR) vågar eller bryr sig om att lyfta problemet och göra rubriker av det?

 

Lyssna gärna!

(http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5443830)

 

 

 

Mitt namn är Elin Huatorpet, 24 år och kommer från Karlstad.

Jag är i grund och botten student på Kommunikation och Globala medier programmet vid Karlstads Universitet och går nu min fjärde termin som jag valde att göra fristående och läsa mer praktiska kurser.
Förutom Journalistik läser jag  Webbredaktör från KAU och Omvärldsanalys från LIU.

Förutom att plugga brukar jag illustrera, läsa böcker och skriva.